Min kamera-Mitt lyckopiller
Emil, Per, Katia, Gudrun, Dagmar......
Jösses så många de varit nu som stormat in i vårt avlånga land. Jag älskar komma ut i detta skummande virvlande inferno-:) Inte alltid så lätt att fotografera när de dånar in från havet, det blåser så att det är svårt att hålla kameran still, stativ..nä glöm det, rätt som det är så får man vända sig om snabbt när en våg kommer in, iallefall när jag är där då jag går ut så långt som jag bara vågar. Nu senast härjade Emil, det var en riktig buse. Valde att åka ner till Laxviks stranden, en ganska långgrund strand med en del klippor och sten och jösses vad skum, hela stranden var täckt av skum, så även jag.
Inte lätt att fota ens egna fötter med en vidvinkel, men skummet stod mig nästan upp till knäna på vissa ställen, fick vara försiktig med var jag gick då jag inte kunde se något hur det såg ut på marken, där finns en del sten och hålor.
Jag tycker den där Emil för övrigt var en lurig rackare. Jag låg o väntade inatt på att någon tall skulle knäckas på tomten i kastbyarna.
Men du har fått mäktiga bilder och ska man lyckas, så måste man väl våga.
Marianne
Fågeln på den första bilden ger en extra dimension....Lite humor i sista bilden ;-)
.
Kram/Måns
Baske mig om du inte lyckades att fånga själva budskapet med storm med dessa bilder. Fasen, en annan har inte haft möjlighet alls att fånga detta på bild alls. Kommer en ny storm, enligt rykte nästa helg. Få se vad det blir av den. Tycker att du lyckats bra med ljuset i dessa bilder.
Ha de..
/Tobbe